Majgull Axelsson
Majgull Axelsson (född 1947) växte upp i Nässjö och utbildade sig därefter till journalist.
Hon har en lång författarkarriär bakom sig med en rad uppmärksammade och älskade romaner. Genom sina böcker lyfter hon sociala frågor och ger röst åt utsatta grupper. Det stora genombrottet kom med ”Aprilhäxan” som hon fick Augustpriset för. Flera av Majgull Axelssons romaner utspelar sig i den gamla hemstaden Nässjö. Det gäller debutromanen ”Långt borta från Nifelheim”, men även senare böcker som ”Jag heter inte Miriam” och ”Inställd resa till Sabarmati”.
Utflyktstips: Besök Majgull Axelssons Nässjö. På Runnerydsgatan 1 finns det så kallade ”Bananhuset”, en pampig villa som familjen flyttar in i i romanen ”Långt borta från Nifelheim”. Ett märkvärdigt hus, enligt författaren, som ritades av byggmästare Hugo Göransson 1920 efter inspiration från Berlin.
Uppläsare: Åsa Arhammar
Vi blev rika så plötsligt, mamma och jag hann inte riktigt med, När jag gick i första klass bodde vi fortfarande i en omodern tvårumslägenhet och hoppades på en trerummare med bad. Mamma sydde mina kläder, hon köpte tyger i Garnboden och klippte till efter Stilmönster. Fem år senare bodde vi i Bananhuset och hade konto på Grens Modehus, den dyraste affären i stan, kanske i hela Småland. Bostadsbristen och några gyllene kontrakt hade förvandlat muraren Arne Dahlbom till byggmästare och arbetsgivare. Hans firma pyste över av pengar, utan att vi först förstod det. Men en dag kom han hem och talade om att vi skulle flytta.”Bananhuset?” sa mamma förvirrat. ”Vadå bananhus?”Jag glömmer aldrig hennes min när hon fick klart för sig vilket hus det var: det stora vita Hollywoodhuset vid Gamlarpsvägen, det som smyckades av något som såg ut som fyra pampiga cementbananer, en i varje hörn. Hennes underläpp darrade och ögonen blev blanka. Hon var en funkismamma, i hennes drömmar hade husen perspektivfönster och möblerades med Bruno Mathssonmöbler. Ett sådant hus skulle hon ha njutit av att visa upp för sina vänner i socialdemokratiska kvinnoklubben, men det vräkiga Bananhuset var henne främmande och gjorde henne bara generad.
