Elin Wägner

Elin Wägner (1882-1949) har satt avtryck i historien som författare, fredsaktivist och rösträttskvinna. Hennes mamma var från Småland och efter att ha fått ett stort litterärt pris 1923 byggde hon en egen Smålandsstuga utanför Växjö. Lilla Björka blev en fast punkt, där hon skrev flera av sina böcker. Det gäller inte minst reseskildringen ”Tusen år i Småland”, där Elin Wägner beskriver förändringarna i landskapet och samhället. Under ett års tid reste hon runt i Småland, ibland på en tandemcykel, för att observera naturen och prata med människor längs vägen. När hon kom till trakten runt Gnosjö imponerades hon av befolkningens driftighet. Många hade hittat egna nischer och tillverkade trätofflor, mandelkvarnar och silkespapper som sedan exporterades ut i världen.

Utflyktstips: Strosa längs Anderstorps affärsgata och titta in i Arvids bokhandel. Industrierna som Elin Wägner uppmärksammade var mandelkvarnsfabriken på Ågatan 48 (tidigare Levi Peterson Industri) och Gunnar Petterssons Toffelindustri i Stjärnehult.

Uppläsare: Vera Veljovic

Eftersom Gnosjö blivit så radioberömt att det är känt över hela Sverige, for vi förbi det med risk att gå miste om allt det intressanta vi hört och läst därifrån och styrde kosan direkt till Anderstorp. Där steg vi först in i en affär och frågade vad folk gjorde i det här samhället. — Fråga hellre vad vi inte gör, svarades det rappt. Här finns sjutti olika industrier. Detta betyder att här finns minst sjutti personer som haft sjutti idéer, inte så stora och lysande, men idéer som träffat rätt, som kunnat möta eller skapa ett behov. Typisk är den lilla trätoffelfabriken mitt i ödemarken som ett år uppträdde med strandsandaler i marknaden och vann slaget med dem.
— Vem köper era varor?
— Hon kan läsa på adresslapparna, så hittar hon utrikes orter från hela världen. Det var ingen överdriftförsäkrades. Det lönar sig för apelsinfarmen i Mombasa att svepa sina apelsiner i silkepapper från Småland och för husmödrarna i Holland att köpa mandelkvarnar från Anderstorp. Mandelkvarnfabrikören var så trygg inför framtiden, att jag inte kunde avhålla mig från att fråga om han trodde det alltid skulle finnas mandel att mala, och det trodde han.