Läget, läget, läget. Det har nog alltid varit viktigt, om än av olika skäl. Den här lilla ön i Eksjöhovgårdssjön var ett maktcentrum för Stureätten redan på 1400-talet. Ruinen som finns där nu härstammar från 1600-talet. Delvis klart och bebott av en de la Gardie var det på 1700-talet – men 1812 såldes koppartaket, så då gick det förstås utför.

ST: En stenruin på en grönskande ö i en sjö. Naturen är sommargrön och himlen är blå med lätta moln.

1882 bildades Hvetlanda – Säfsjö Jernvägs-Aktiebolag. Kungen lämnade bygglov samma år och 1884 var det klart: 29,7 kilometer järnväg. Den tidplanen – från en tid utan både mejl, lasbilar, grävmaskiner och reglerade arbetstider – kan man ju reflektera över när man rullar fram på det som idag är grusad cykelväg.

ST: En mycket rak, gräsig grusväg. Utmed kanten finns ängsblommor i flera färger, låga björkar och ett trästaket.

Något av Indiana Jones-känsla i Lannaskede gamla brunnsområde. Det som syns av brunnshistorien är grunder och enstaka trappor. Men stigen var väl röjd och används uppenbarligen som lokal tipsrunda.

ST: En gammal stentrappa med ett tiotal steg, omgiven och delvis övervuxen av frodig grönska.

… för så här såg det ut för knappt 100 år sedan. Som mest hade brunnsorten 800 gäster under en säsong, som stannade sex veckor i taget. I slutet på 1700-talet seglade järn- och mineralrikt vatten upp som hälsohack och det dracks brunn på flera håll i trakten. Allra helst skulle det drickas på midsommarnatten.

ST: Ett äldre flygfoto som visar ett tiotal byggnader, de flesta i två våningar, som alla ligger placerade runt en stor rektangulär yta med gräs, träd, grusgångar och rabatter.

Lannaskede ser inte ut att ha många invånare, men någon av dem är en flitig holktillverkare. Fina, röda fågelholkar i hundratal syntes både i byn och utmed järnvägsbanken mot Landsbro.

ST: En faluröd fågelholk på en trädstam.

Trähusindustri bör ju föregå med gott exempel, eller hur? En bildgoogling visade att detta är Boro-hus’ virkesmagasin, byggt i mitten på 1940-talet och unikt i sitt slag: 165 meter långt. Det finns på väg ut från Landsbro mot Fröderyd.

ST: En bred, hög och lång stor träbyggnad med utskjutande ”vingar” av trä med några meters mellanrum utmed hela sin längd.

Lina Sandell som staty intill prästgårdens gamla ask, kallad Yggdrasil. Där sägs hon ha författat många av sina texter. Eftersom hon var sjuk och svag som barn slapp hon hushållsarbete och fick istället lära sig läsa och skriva tillsammans med pappa prosten. Tryggare kan ingen vara, Bred dina vida vingar och Blott en dag är några av de mest kända bland de 1700 psalmer och dikter hon hann skriva innan hon dog 1903, 70 år gammal.

ST: En staty på stenfot: En kvinna iklädd lång klänning sitter ned: håller en bok i händerna och sneglar uppåt himlen. Bakom statyn finns ett stort träd med kraftigt grenverk.

Sandellgården berättar inte bara om Lina Sandell, utan visar också hur ett 1800-talshem kunde se ut för relativt välbeställda. Sevärt i den måttligt stora samlingen föremål finns denna – allt annat än måttligt stora – råttfälla.

ST: En cirka 20 cm bred och 40 cm lång brädbit. Den täcks av ett lika stort vedträ, på vilken sju mindre lodräta pinnar är fästa. En kraftig tråd syns mellan några av dem.

Njudungsmästaren kallas han – stenhuggaren som skapade dopfuntar till flera Njudungskyrkor. Designen med fabeldjur har rötterna i orienten, men kan ha hittat hit via de stenhuggare som jobbade vid domkyrkobygget i Lund. För närmare 900 år sedan, alltså…

ST: En stor, ca 1,5 meter hög dopfunt i kyrkomiljö. Den är gjord i ljusröd sten, små huggmärken täcker ytan. Fundamentet är kvadratiskt och fyllt av dekorationer av bladslingor, spiralformer och ansikten.

Högsommar-Småland, verkligen, med gott om vägkantsblommor. Inte bara lupiner, glädjande nog. För dig som utforskar området med bil: håll utkik efter Sävsjö häradsväg. Det är gamla landsvägen med mindre trafik och flera spännande platser att besöka.

ST: Närmast i bild en stenhäll med blåklockor och gräs samt en bit av ett betesstängsel. Marken sluttar ner mot ett kulligt landskap med grönskande åkrar, träd och flera rödmålade hus. Växlande molnighet gör att både soliga och skuggiga partier växlar.

Rundan blev nästan fem mil totalt: en bra variation av olika underlag. Vallsjöbadet öster om Sävsjö hade nog blivit ett sista stopp en mindre blåsig sommardag.

ST: Kartbild med landsbygd och många sjöar. En grön linje visar cykelrundan från Sävsjö med kilometermarkeringar.

Elcykel var ett perfekt sätt att ta sig fram i denna trakt: avstånden är ganska stora och det finns både småvägar, gamla järnvägar och (lands)vägar helt utan eller med måttlig trafik. På två hjul upplever man mer dofter och utsikter än bakom ratten. Och plötsligt kan det glimta till gult av kantareller…