SmåLits första Migrantpristagare om resan från debutant till etablerad författare

År 2019 tilldelades Pooneh Rohi SmåLits allra första Migrantpris för debutromanen Araben. Priset och prissumman gav henne både ett erkännande och utrymme att fortsätta skriva, vilket resulterat i ytterligare två romaner och en diktsamling. Genom hela hennes författarskap är främlingskapet ett ständigt återkommande tema.

∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼
Text: Tina Malmqvist
∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼∼

När Pooneh Rohi tilldelades SmåLits allra första Migrantpris 2019 var hon fortfarande relativt ny i rollen som författare. Priset, som delades ut för debutromanen Araben, blev inte bara ett erkännande av hennes litterära arbete utan också ett viktigt stöd på vägen framåt.

– Det var verkligen väldigt fint för mig att få ett pris för min första bok. Det hjälpte nog en del mot den osäkerhet som fanns hos mig då, när jag ännu var ny som författare och funderade kring om jag skulle kunna skriva fler böcker, berättar Pooneh.

Förutom bekräftelsen gav prissumman henne möjlighet att ägna mer tid åt skrivandet. Sedan dess har hennes författarskap utvecklats i flera riktningar. Romanerna Hölje och Atlantis har följt efter debuten, liksom diktsamlingen Genljud. Hon beskriver hur relationen till själva skrivandet har förändrats genom åren.

– Jag litar på processen nu. Jag vet vilka faser som finns i den. Jag vet att ångesten är en del av det, att tvivlet är en del av det. Och kanske framför allt att jag kommer hitta vägar framåt.

Främlingsskapet återkommer

När hon ser tillbaka på sina verk finns ett tema som ständigt återkommer.

– Jag har insett att jag alltid skriver om främlingskapet. På ett eller annat sätt tycks alla mina texter hamna där. Antingen inför platsen, inför jaget eller inför språket.

Även om berättelserna och miljöerna varierar menar hon att känslan av främlingsskap finns närvarande genom hela författarskapet. Sedan debuten har också det litterära landskapet förändrats. Fler författare med erfarenheter av migration har tagit plats på den svenska litteraturscenen, något som Pooneh ser som både viktigt och utvecklande.

– Det har ju skrivits en hel del mer på ämnet under de senaste åren. Vi har fått många fler författare med invandrarbakgrund, så såg det inte ut när Araben kom ut. Och det är en väldigt intressant utveckling.

Hon tror att utvecklingen inte bara påverkar vilka berättelser som berättas, utan också hur de berättas.

– Även om de allra flesta som skriver är uppvuxna i Sverige så bär vi nog med oss lite grann av andra språkliga traditioner också. Det är spännande det som sker nu, jag tror det kommer påverka det litterära landskapet mycket.

Låt litteraturen vara litteratur

På frågan om vad som behövs på den svenska litteraturscenen idag lyfter Pooneh fram hur vi läser och talar om litteratur. Hon menar att berättelser om migration och identitet alltför ofta tolkas utifrån ett socialt eller politiskt perspektiv, snarare än som litterära verk. Hon efterlyser också större utrymme för litterär analys och för litteraturvetenskapliga perspektiv i det offentliga samtalet.

– Om jag ska vara lite kritisk så tror jag att de här berättelserna behöver läsas mer litterärt och mindre socialt och politiskt. Romaner, poesi och dramatik är konstnärliga uttryck först och främst.

Arbetar med sin fjärde roman

Just nu arbetar Pooneh Rohi med ett nytt bokprojekt och till debutanter och skribenter som bär på egna berättelser har hon ett tydligt råd:

– Skriv från hjärtat och ge inte upp. Fortsätt att skriva och skriv om texten flera gånger. Skriv sedan om en gång till. Och ta inspiration av den bästa litteraturen, sikta högt. Fokusera på språk och form minst lika mycket som innehåll.